screenager

Något som fascinerar mig är hur mycket en person kan vara beredd att offra för att slippa ha dåligt samvete.
Och hur någon annan kan spela på detta dåliga samvete och få ut så mycket som möjligt ur detta.
Hur långt kan man gå?

Något som stör mig är hur personer kastar ur sig ord utan att tänka på vem det sårar.
Eller om det sårar överhuvudtaget. (Hur många ord är det?)
Varför inte bara tänka efter...
(Jag vet, jag gör det själv.)

Hur gör man för att börja om, på en helt ny plats, i ett helt nytt liv?

Det var den filosofiska delen. Jag är naturare, jag kan inte sånt. (Det är en bra ursäkt.)

Jag har ångest non-stop numera. För nuet, för framtiden, för dåtiden. Helvete.
Idag har jag lindrat den lite med lite kreativitet i form av en kolpenna.
Det kändes bra.


Jag ska försöka skriva något intressant så fort jag har något annat än bara mig själv i tankarna.