muse
Vi sprang in till våra platser till tonerna av första symfonin och redan när de slog an första ackordet fick jag gåshud och tårar i ögonen. Resten var ganska obeskrivligt underbart och det var länge sedan jag kände mig mer som en 14-åring med en stor fet kändiscrush.
(eller i somras när jag stod några meter ifrån scenen som Patrick Wolf stod på)
Resten av helgen var också kanon. Men ja, i skuggan av Muse bleknar det mesta.
(eller i somras när jag stod några meter ifrån scenen som Patrick Wolf stod på)
Resten av helgen var också kanon. Men ja, i skuggan av Muse bleknar det mesta.
de hann före dig:
Trackback
