I love you more than being seventeen
Slut på vecka 2.
Söndag och jag halvsitter/ligger i sängen med laptopen på magen och skriver morgondagens (vilket blev tisdagens) blogginlägg.
Jag vet inte om jag har varit här i en vecka eller hela mitt liv.
Klasskamraterna börjar falla på plats och jag har lärt mig att hitta hem, och nästan hunnit tröttna på tiominuterspromenaden från Boulevard Carnot hem till mig. Jag tror det är hem. Jag känner mig nästan hemma i köket numera. Jag som inte ens kan laga mat. Men ça va. Tout va bien.
Jag börjar tycka att den provençalska dialekten är urcharmig.
Très bjäng.
Vi lunchade på en mysig restaurang förut och jag beställde en Le Parisien och servitören sa [lö parisijäng].
Aix är dåligt för plånboken och det ligger hundskit överallt.
Annars är det supercharmigt med alla smala sneda gator och alla stenhus och allt, allt, allt!
Alex-Diana-och-Elli har flyttat in i en ny lägenhet och jag hoppas på många sena ost-, kex- och vinkvällar där. En sned, mysig, gul och jättegullig lägenhet som ligger snorcentralt. Perfekt!
Ibland kommer jag på mig själv med att gå omkring med ett stort fånigt leende som bara beror på att jag är här och ingen annanstans.
Det är lite för bra nästan.
Inte alls perfekt, men lite för bra. Det gäller väl att njuta så länge det varar!
Och denna veckan riskerar Emeli livet i Vars och jag håller tummarna så de blir blå och hoppas på att lyckas se lite Ski de Vitesse på en fransk tv-apparat nära mig.
(Jag gillar det här.)
Hoppas allt går på räls där hemma och att ni inte saknar mig för mycket!
de hann före dig:
från: carja
Mycket saknad! Men så ska det vara. Säger något om dig, typ.
LM
från: Anonym
jag är så glad för din skull (: sköt om dig
från: emeli
jag är så glad att vi hamnar på samma ställe :)
och fransmännen blir bara mer och mer fascinerande. haha. vi har lite catching up to do!
puss.
från: sandra
Jag saknar dig! Och det verkar som om att du har hamnat på världens mysigaste ställe. Efter Lund.. kram
Trackback
