det var inte mitt namn som du skrev
Snart blir det déjà vu när det gäller att gå hem från tåget i Stenstorp på natten när det är snö och nånstans vid träden ungefär kommer det en bil som kör förbi en och efter en stund kommer en bil från andra hållet men det är samma bil och den frågar om jag fryser och om jag vill ha skjuts och jag säger att "nej tack jag är ändå snart framme" och jag undrar varför de alltid kommer när jag redan gått i 20 minuter och bara har 6 minuter kvar tills vägen vid grannen och längre än så 'kan' de inte skjutsa mig och då sparar jag 5 minuter av de 20 minutrarna jag har kvar hem. Lång mening det där. I alla fall kan jag inte hjälpa att jag känner mig lite otacksam när jag säger nej och de får köra en bit till och vända och köra förbi mig en tredje gång när de faktiskt tagit sig tid att vända en första gång och fråga om jag vill åka med. Men det känns onödigt att sätta sig i en varm bil i 1 minut.
Men förlåt ändå.
Varje gång jag presenterar mig för en ny person och jag säger att jag bor utanför Stenstorp får jag en lite sne blick och jag ursäktar mig med att "jag bor faktiskt utanför". Fast igår kom jag på att Stenstorp är nästan bättre än Falköping på sitt sätt. Stenstorp har aldrig ljugit för mig. Inte som Falköping som tog emot mig med öppna armar när jag var 15 och överlycklig över att lämna bonnhölan men sedan ändå lämnade mig ute i kylan.
Poetiskt, eller hur.
Från det ena till det andra eller till det tredje fick jag nyligen reda på att min mamma läser min blogg. Vilket jag aldrig hade kunnat tro eftersom hon (förlåt mamma) är helt hopplös när det gäller teknik och ja, helt enkelt aldrig skulle hitta den. Då räknade jag inte med att det finns andra mammor.
Så, numera kan ni räkna med lite mer genomtänkta och mindre utflippade inlägg. För att inte min mamma ska börja fundera på min mentala hälsa. Hon kanske till och med skulle bli orolig, lixzzom.
Men förlåt ändå.
Varje gång jag presenterar mig för en ny person och jag säger att jag bor utanför Stenstorp får jag en lite sne blick och jag ursäktar mig med att "jag bor faktiskt utanför". Fast igår kom jag på att Stenstorp är nästan bättre än Falköping på sitt sätt. Stenstorp har aldrig ljugit för mig. Inte som Falköping som tog emot mig med öppna armar när jag var 15 och överlycklig över att lämna bonnhölan men sedan ändå lämnade mig ute i kylan.
Poetiskt, eller hur.
Från det ena till det andra eller till det tredje fick jag nyligen reda på att min mamma läser min blogg. Vilket jag aldrig hade kunnat tro eftersom hon (förlåt mamma) är helt hopplös när det gäller teknik och ja, helt enkelt aldrig skulle hitta den. Då räknade jag inte med att det finns andra mammor.
Så, numera kan ni räkna med lite mer genomtänkta och mindre utflippade inlägg. För att inte min mamma ska börja fundera på min mentala hälsa. Hon kanske till och med skulle bli orolig, lixzzom.
de hann före dig:
från: ellen
jag har också fått en läsande mamma.
taha.
jag är hemma på onsdag kväll . sandra ville kanske hitta på något vi tre ? :)fast får bli typ torsdag eller någe då.
Trackback
